Saknar min mommo så fruktansvärt mycket,
tänker på henne varje dag.
Går inte en enda dag utan att jag tänker på henne.
varje gång jag ligger i sängen och ska sova så tänker jag på henne och det kommer alltid en tår.
Hon var vekligen min stora idol och vi stod varandra jätte nära.
När det hänt något roligt tänker jag: Nu måste ja ringa mommo och berätta det här, tar telefonen och börjar slå nummret men hinner inte slå klart numret när jag inser att hon inte finns längre bland oss.
Det gör så himla ont att hon inte får se mina fina barn växa upp, hade verkligen velat att hon skulle funnit där för barnen som hon funnit där för mig.
Varje gång vi åker upp till Vittangi vill jag bara springa upp till mommos lägenhet och ge henne en stor kram, det första jag alltid gjorde när vi kom till byn.
sista gången jag var hos henne så stannade jag jätte länge och kramade henne jätte länge,när jag gick från lägenheten stannade i trappuppgången och grät och grät velade inte att mommo skulle se att jag var ledsen, det var som att jag kände på mig nått.
Känner mig så halv utan henne. jag älskar dig mommo ......
